Tal

G . L . A . D
l     ä    r    o
a    t     g   n
d    t          e
      a
      d

Nu är det snart slut, äntligen..
Även om jag säkert kommer missa en del kommer den mest överväldigande känslan vara glädje och lättnad. Glad för att jag aldrig igen behöver göra om detta och att jag själv kan välja vilka som får stanna i mitt liv och glömma resten. Glad för att jag inte behöver vakna varje dag, utan att ha sovit ordentligt och undra om jag orkar med att gå till den plats som varit mitt fängelse och mitt hinder i 10 år. Glad för att jag kan spendera resten av mitt liv med att göra det som gör mig glad och inte bry mig ett skit om jag tillfredställer något jävla skolsystem eller  någon surjävel heller.



 Lättad känner jag för att jag aldrig någonsin kommer behöva gå igenom den anti-motivation, hat, ensamhet och bullshit som är så otroligt koncentrerad i dagens grundskola. Aldrig behöva bli tvingad till något jag hatar. Aldrig se de ansikten som hånat mig på olika vis genom åren och aldrig behöva ge ett fucking knull om att mina åsikter kanske inte är så passande och allt det där skitet. Lättnad är något jag inte känner ofta, nästan lika sällan som jag verkligen är glad, men nu är det äntligen slut och det är nog den största lättnaden jag känt någonsin.

Ilska är något som jag aldrig känt på riktigt, i alla fall inte så att jag slagit ner någon. Men det gör mig fortfarande fantastiskt arg att jag och andra som inte passar in i detta ensidiga och fördomsfulla skolsystem får stå ut med skit från systemet, lärare och dem klasskamrater som klassat oss som "weird". Arg som fan att skolan är gjord för att en specifikt formad och sinnad person ska komma igenom hur lätt som helst medan andra som inte kanske ens har samma förutsättningar för att passa in bara ratas som misfits. Arg för att det nästan känns som det är gjort för att man ska vara som något man inte är, nästan så att man måste vara tjej och tänka på ett visst sätt men om man nämner något sådant är man sexist. Fucking bullshit att man placeras i klasser där man inte bara hånas av lärare och elever utan också av själva systemet som allt är byggt på.

Och slutligen så har vi Done, jag är fucking done med denna jävla fucking bullshit skiten som bara fått mig och andra att tappa motivation, självsäkerhet och må sämre. För att avsluta detta och sumera mina känslor har jag valt citera en av den bästa människorna på denna jord, "Suck My Fuck" - Chris Fronzak

Musik - Jämförelse wienklassicismen/barocken

Verken skrevs ofta med en melodistämma som dominerade istället för att som man tidigare gjrort med flera olika melodistämmor. Dessutom delades verken in i block som hade olika stämningar, vilka ofta vägde mot varandra och kom som ett svar på den tidigare stämman. Det var också mycket under denna period som den "moderna" symfoniorkestern utvecklades.
Första stycket skulle vara byggt på det vis att det fanns tre delar, exposition, genomföring och återtagning. Expositionen startar med två melodier sedan ska kompositören med hjälp av dessa två melodier i genomföringen göra det så fantasirikt och finurligt som möjligt. Alltså var det i genomföringen som kompositören avslöjade sin skicklighet. Återtagningen innebar då att man skulle återupprepa expositionen och som avslutning på detta brukade man göra en "coda",vilket betyder svans på italienska och var som en liten avslutning.
I barocken var man däremot typiskt flerstämmig och det användes den så kallade terrassdynamiken. Dock fanns det andra kännetecken som att den ofta har en jämn plus och är lätt att klappa i takt till. Det var musikens uppgift att försöka följa och återspegla texternas innehåll och försöka likna uttryck hos människor som följde. Vilket då skilde sig från wienklassicismens uppdelade block av olika stämningar och att man försökte uppnå mänskliga liknelser inom barocken gjorde nog att man därför började arbeta mer med nya typer av musik som sonat, opera och konserter.

Källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Barockens_musik

http://www.ne.se/lang/barock

http://sv.wikipedia.org/wiki/Wienklassicism

http://www.ne.se/lang/wienklassicism

Musikarbete - Vivaldi

Antonio Vivaldi föddes fjärde mars 1678 och dog 28 juli 1741. Han var en italiensk violinist och kompositör. Hans pappa, Giovanni Battista Vivaldi, var en violinist vid Markuskyrkan i Venedig och gav Vivaldi en grundlig musikutbildning som täckte baserna. Vivaldi prästvigdes 1703 och fick samma år jobb som ”maestro de violino” vid ett av Venedigs fyra barnkonservatorier för flickor som hette ”Il Pio Ospedale della Pietà” och där var han verksam fram till 1740 utom några få tillfällen då han reste. Han framträdde ofta med sina elever och egna verk för Venedigs adelsklass och borgare.

Vivaldis två första verk innehåller tolv triosonater och det andra tolv violinsonater. Den senare skrevs för Fredrik IV av Danmark, som hälsade på i Venedig en längre tid. Med sitt tredje verk, ”L'estro armonico”,  grundlade Vivaldi konsertformen för soloinstrument med kompande orkester. Samlingen blev en av de mest inflytelserika i 1700-talets musikhistoria, speceillt i Tyskland där till exempel Bach kopierade och ändrade dem för studier. Det som ofta kännetecknar Vivaldis instrumentellakonserter är det så kallade ”allegro-adagio-allegro” eller snabb-långsamt-snabbt. 

Violinen var hans huvudinstrument, men han skrev också en del sonater och konserter för till exempel blåsinstrument. Han skrev även kyrkmusik, kantater och ett större antal operor, vilka en stor del inte finns kvar. Av hans ca 400 konserter för blås och stråkinstrument har bland annat konserten ”Le quattro stagioni” eller ”De fyra årstiderna” blivit känd och populär även i vår tid. 

Vivaldis musikstil var ny och bröt mot de vanliga traditionerna då det gäller form. Han lyfte fram den formella och rytmiska uppbyggnaden i sina konserter och sökte ofta efter konstraster och annorlunda melodier och teman i sin musik. Många av hans konserter är nästan till och med lekfulla i sin natur. 

Vivaldi anses vara en av de kompositörer som fick barockmusiken till den klassicismen.  Johann Sebastian Bach var väldigt påverkad av Vivaldis konserter vilket tydligt syns i Bachs ”Matteuspassionen” och kantaterna. 

Jag tycker själv om en hel del av de verk jag har lyssnat på som Vivaldi skrivit, t.ex. ”The four seasons”. Hans stil är ofta väldigt lekfull och glad men jag har också hört verk som jag själv uppfattat som dystra. Dock kan jag inte med säkerhet säga att han skrev med lyckliga melodier och symfonier, eftersom jag inte hört så väldigt mycket av vad han har skrivit. Han brukar också använda sig av terass-tekniken, alltså stark-svagt-starkt/snabbt-långsamt-snabbt och ha en eller möjligtvis två solo-stämmor som blir kompad av den resterande orkestern. Jag har också hört verk där en kyrkokör är med, vilket är naturligt eftersom han var väldigt verksam inom kyrkan. Dock måste jag nog säga att min favorit låt är den kända ”The four seasons”, även om han har många andra bra verk. 

Källor: 

http://www.ne.se/lang/antonio-vivaldi#

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vivaldi