Etiketter

onsdag 16 november 2011

Storyline


 Storyline- del 1
-Jäklar! Heliga skit! Huset brinner, hämta vatten! skrek jag.
Hela familjen hade sovit i lugn och ro när far min kände röklukt och började väcka oss andra. Vi hade sprungit ut i all hast för att inte kvävas av röken. Drängarna kom springande och började hjälpa till att hämta vatten. Vi försökte att släcka elden med det var för sent och just då kom mor på att vi hade glömt lille Olle inne i huset. Mor började skrika och springa mot  huset medan far försökte hindra henne. Men hon kom förbi och slängde sig in i lågorna för att hämta lille Olle. Jag började ta ett språng och spände mina magra, spänstiga och långa ben för att följa efter men far min hejdade mig och skrek:
”Mikael, vänta här med Sten och Stena jag kommer strax tillbaks.”
Vi väntade en stund och sen kom far ut, gråtandes, med mor sönderbrända kropp och Lille Olle i famnen.
”Begrav oss på Räääääävkullen” viskade far och sen dog han med mor min i famnen.
Under sorg  och möda så begravde jag, Sten och Stena med hjälp av drängarna far och mor på Räääääävkullen. Nu hade vi ju inget varken att betala drängarna med eller för att hitta bostad och mat. Det ända vi hade kvar av vår en gång så fina     
gård var sotet i våra bruna kalufser och stickorna under vår smutsiga naglar.
Men innan vår ganska stora och vackra gård hade brunnit upp så hade vi haft ett hönshus, två större hus och en stor lagård men nu var allt borta, så vi får ge oss iväg.
Stroyline- del 2
Ett år efter branden hade vi skaffat oss ett jobb på en granngård och jag hade blivit 13 år. Mitt bruna hår hade blivit längre, mina innan grön bruna ögon var nu ganska bruna och jag hade blivit mycket längre. Nu var jag lika lång som min pappa hade varit innan han dött i branden för ett år sen. Jag jobbade som dräng, min bror Sten som stallpojke och Stena som kökspiga medan Lille Olle in princip tagits ifrån oss och levde som ett adoptiv barn åt bonden och hans kärring.Vi jobbade dag och natt 14 timmar om dygnet. På nätterna när vi äntligen fick gå och lägg oss så var de skit kallt och sängen var full av vägglöss. På dagarna brukade jag få hugga ved, rensa skogsbrynet från stenar och fiska i sjön som låg en halva mil bort. Det brukade alltid lukta unket  
och instängt även om det var en ganska stor sjö men det området jag alltid fiskade i var så.
I skogsbrynet hörde jag alltid samma läskiga ljud från busken, det lät som en hagga som hela tiden gnydde och jag var riktig rädd. Men en dag tog jag mod och tittade bakom busken....Jag häpnade något otroligt och höll på att skrika rakt ut!!! Det var husbonden Ulf som våldtog Svea, pigan som jobbade som mjölkerska och hade varit snäll mot mig ganska ofta. Svea såg ledsen, rädd och utsliten ut och när hon såg mig började hon gråta. Husbonden vände sig om och skrek medan han tog fram täljkniven, han högg mig i magen. Jag kände det kalla stålet från det skrapa knivbladet när det skar in i min mage och jag svimmade men det sista jag kände var något varmt rinna ut över mig.
Jag vaknade dagen efter i en främmande säng någonstans. Någon hade tagit hand om mig och jag hade bandage på magen. Rummet jag vaknat i var litet och mörkt med endast ett halvt utbrunnet ljus på en gråbrun bok byrå.Plötsligt hörde jag ett argt ljud från gården nedan för. Det var Ulf husbonden, han hade kommit för att ta mig tillbaka men det tänkte jag inte gå med på! Jag sprang ner till gården och Ulf såg mig. Han börja vråla och springa mot mig men jag tog en spade som stod bredvid dörren och undvek hans attack. Men han rusade mot mig ingen dock var det så att jag var bered denna gången och höjde spaden och slog honom mellan ögonen. Han svimmade. 
Jag sa åt folket på gården jag vilat på att om en stund skulle några barn komma och att de skulle ta hand om barnen. 
Det var mina syskon jag tänkte lämna. Jag var tvungen, det var för farligt för dem. Jag sprang tillbaka till Ulfs gård, tog vedyxan och sprang in i köket. Där stod Ulfs hagga Emma och lagade mat. Jag skrek till henne att hämta Lille Olle annars skulle hon dö. Lille Olle hoppade upp i min famn och vi sprang till drängstugan och hämtade Sten. Sedan sprang vi allihop till Stena som jobbade ute på den jäkla skit åkern som luktade grisskit och såg så ut också. Hon kom fram till oss och frågade vad vi gjorde här. ”Jag ska ta er härifrån” svarade jag. ”Jag vill inte” viskade hon och tvekade. 
Vi men speciellt jag såg att hon tittade bort på åkern och Hans, en av de andra drängarna. Jag förstod direkt vad som pågick och grep tag om Stenas arm för att dra med henne.
Jag visste nämligen vem ”Hans” var om han nu hette så.....
När jag var mindre hade jag hört att en äldre dräng brukade ströva omkring i dessa områden och söka efter jobb. Men det speciella var att han sökte bara jobb om det fanns pigor där också...han var en äktenskapssvikare. Hittade han någon piga så låtsades  han bli förälskad och började stöta på pigan. Sedan friade han till henne och hon säger så klart ja. Han gjorde pigan med barn, tog hennes saker och stack.
Jag orkade inte mer...jag hade fått nog!
Medan stora och bestämda steg började jag gå mot ”Hans”.
Han så lika glad ut ändå, för han visste inte vad jag tänkte göra....
Jag tog fram min täljkniv tog ett språng mot honom och högg honom djupt och lågt så han inte skulle kunna ofreda någon ung piga igen.
Han ylade som en stucken gris!
Mitt adrenalin pumpade så det händ bara av sig själv och han låg medvetslös på marken.
Vi gick därifrån. Jag lämnade mina syskon med gråten i halsen hos Wards som jag fick veta att familjen hette. Det var svårt men det var något som man var tvungen att göra.
Jag gav mig av....
Storyline- del 3
Första natten så sov jag i en gammal möglig lada med bara lite hö i. Dagen därefter gick jag två kilometer innan jag kom fram till närmaste bondgård. Väl där frågade jag om lift in till staden. Jag hade hoppats på att det skulle vara grattis men livet är inte rättvist så de ville ha mer än vad jag hade så istället fick jag jobba hos dem som dräng i två dagar.
Efter två dagar tog husbonden med mig till staden på sin gamla kärra som var dragen av en ynklig gammal märra.
Det tog oss en och en halv dag att ta oss till staden. På vägen hade vi stannat i en by med ett värdshus men det kostade för mycket så jag både åter igen i en lada. Fast det var en varm sommar natt så det var inget problem.
Dagen därpå var vi framme vid staden. Vi kom när för en kulle när jag såg den först och det var en enorm samling hus, fabriker, butiker och allt annat möjligt. Men när jag kände lukten, hörde oväsendet och såg röken så kom det upp för mig att staden inte kanske var som jag hoppats.
Storyline- del 4
Bonden släppte av mig en cirka kilometer från staden och med tvekande steg började jag gå mot staden. 
En halvtimme senare var jag framme i förorterna.
Det var en riktig håla där, folk låg utslagna över allt på gatorna och yrade om allt möjligt som att de var skyldiga någon pengar eller att deras barn dött. Lite rädd och ännu mer tvekande än innan så fortaste jag. Jag nådde lite längre in i staden där det var renar och folk var mer sofistikerade.
I förorterna hade folk tiggt, ropat och skrikit men här höll all sig till sig själv. Jag hittade ett värdshus som inte var allt för dyrt och hyrde ett rum med pengarna som jag hunnit rädda undan branden i mitt gamla hus. Rummet var ganska stort men inte för stort, det hade bara en säng med en liten byrå bredvid och brasa som såg väldigt förfallen ut. Jag sov några timmar. Några hög ljuda röster väckte mig. Jag tittade ut genom fönstret och såg ett antal unga män som var på väg till något men vad det var visste jag inte. Min nyfikenhet vaknade till och jag sprang ner på gatan. Männen hade gått iväg en bit. Jag följde efter de till en gammal tegel byggnad lite mer i utkanten av staden. Byggnaden var misskött och unken, det luktade svett överallt och jag kände ett väldigt obehag. Jag gick lite närmre för att få en bättre blick på stället men plötsligt kände ett bar starka händer på min högra axel. Någon vände mig om och frågade ganska bryskt , ”Vill du ha jobb unge?” Jag nickade men kände tveksamheten stiga inom mig. Mannen tog in mig i byggnaden och då såg jag att det var en fabrik. Han sa åt mig att ställa mig vid en av maskinerna och att varje gång som någon av de andra arbetarna kom och la i lite metall. 


Så fick jag mitt jobb och där jobbade jag fem år innan jag hade råd att köpa den efterlängtade biljett som skulle ta mig till Amerika.
Jag skulle åka i morgon och hade packat allt som behövdes.
I Amerika skulle jag jobba tills jag hade råd att köpa biljett till mina syskon så de också skulle kunna kom dit.

Dagen efter gick jag ner till hamnen. Det var en fin och solig dag, fåglarna sjöng och allt var bra. Jag skulle precis gå på den gamla stinkande svarta båten. En och annan kol bit skvallrade om vad som ibland fraktades i båten.
Men jag skulle precis gå på båten när jag hörde ett högt fiskmås skrik och en jätte stor fiskmås flög rakt i ansiktet. Jag föll i vattnet och dog! HOHOHO! Och så slutar historien om Mikael Bondslagare.