Etiketter

måndag 11 juni 2012

Labbrapporter Top 3

3: Labbrapport från V.6. Jag skrev bra och mycket,  jag hade många bra bilder.

2: Labbrapport från V.8.  Jag hade skrivit bra och mycket, men även gjort ett bra upplägg. Dessutom hade jag felkällor som jag inte brukar ha med.

1: Labbrapport V.5. Jag skrev bra och mycket även här. Jag hade bra och många bilder med  bra bildtext. För övrigt vet jag inte varför jag valde denna labbrapport kanske för att jag gillade att dissikera.

Labbrapport Kroppens Mått






Syfte: Att jämföra olika kroppsdelar hos tjejer och killar för att se om det finns likheter.

Material: Måttband, tumstock och dator.

Utförande: Vi mätte olika kroppsdelar på varandra i små grupper. Vi skrev upp våra mått på svarta tavlan och därefter skrev man in de andras mått på datorn och de våra. Sedan räknade vi ut medelvärdet och gjorde tabeller/diagram av måtten.






Resultat:




Slutsats: I vår grupp var det ganska lika mellan de båda könen. Vissa kroppsdelar var större hos killarna och vissa var större hos tjejerna.  Men genomsnittligt är män större än kvinnor.










Kabal


Kabal
Det var en solig morgon i den lilla hamnstaden Rift, vår hjälte Gubabu skulle just gå hem från sin höjdhopps träning när plötsligt blev väldigt nödig. Han brukade träna i ett gammalt idrottsstadium som för längesen slutats användas av lokal befolkningen och endast en liten grupp av idrottare tränade där, endast för skojskull.


Stadion var en gång i tiden Rifts skönhet och alla brukade samlas här för de årliga Mästerskapen av Sir Jonathan Rift, grundaren av staden. Nu var stadion igenväxt överallt där det gick att växa maskrosor, gräs och till och med lite lejongap. 
Men som sagt vår hjälte Gubabu var nödig och den enda toalett som fanns tillgänglig inom 5 kilometer var det gamla unkna dasset bakom läktaren. Det säga att det hade varit där sen stadion grundades och att endast Sir J. Rift hade använt det. Men i obehagliga situationer behövs obehagliga lösningar. Så Gubabu bestämde sig för att använda dasset.


Han gick in bakom den sönder vittrande läktaren som en gång varit av finaste ek trä men nu såg det ut som ett verk av en överambitiös man som skulle bygga sin fru en kryddhylla. Men som om det inte var nog såg dasset ut som ett försök till lekstuga av samme man fast till sina barn denna gång. Gubabu öppnade den halvt sönder möglade dörren och fick en upplevelse som få har fått, det var den värsta stank sen urminnens tider. Han kunde knappt andas och förstod nu varför ingen och inget gick i närheten av detta helvetes gap, inte änns de växter som överallt växte ville komma för när. Det värsta av allt var att om han inte gick här skulle han få gå de fem kilometerna hem för att kunna gå och uträtta sina behov. Så med mycket tveksamhet men ändå med mycket mod så steg han in i dasset och stängde dörren efter sig. Han skulle precis börja knäppa ut byxorna när han snubbla och med huvudet före flög mot dasshålet. I sina tankar förberedde han sig för det värsta men det värsta kom aldrig. Det enda som kändes var en viss värme och lite yrsel. Sedan svimmade han av.
När han öppnade ögonen igen så stod han under en ensam kolossalt stor ek med en underlig vägskylt under sig och det verkade som det precis hade blivit dag. Den hade två armar, den ena pekade åt väst och den andra rik in i ekens stam vilket han nu märkte hade ett hål i sig. På den första skylten som pekade mot väst, enligt vad han förstått men inte kunnat vara säker på efter som han aldrig varit någon speciellt bra överlevnads person, stod det Kabal. Detta bisarra namn lät på något sett lite bekant men han visste inte varifrån. Dess tvilling som pekade mot ekens ihåliga stam stod det Rift på. Av detta blev Gubabu än en gång lite yr av men trots det kände han sig bättre än någonsin för. Hans värker efter träningen hade helt försvunnit och han var starkare än vad någon normal unge i hans ålder skulle kunna vara. Utan att veta vart och varför så började han att promenera mot riktningen som han trodde var väst, mot Kabal. Efter cirka 20 minuter kom han fram till en bäck som rann ner från en bergskedja och sedan försvann in i en skogen en bit bort.     
Han drack lite av dess vatten fler att det var en lockande syn och det fanns ingen ånger efteråt,  det var det godaste vattnet han någonsin skulle få chansen att dricka. Därefter följde han bäcken mot skogen. Väl inne i skogen så hörde han plötsligt några skumma ljud, men på något vis lät det ändå som ljuden var röster och att de talade på något främmande språk. Men stor tveksamhet och försiktighet närmade han sig rösterna. Plötsligt på höger sida om honom hördes det lite prassel i buskarna och ett brett väderbitet ansikte med ett skägg som endast trollkarlar och mytologiska varelser som dvärgar kunde ha. Ansiktet gjorde en grimas och Gubabu blev som paralyserad av skräck. Några andra dvärgar som han nu förstod att de var hoppade fram ur buskarna och band honom.  De bar iväg honom till deras läger där han ursprungligen hade hört röster ifrån. Lägret bestod av en samling små tält och en stor stockbrasa i mitten. Medan han med all sin kraft som han dessförinnan hade märkt var omänskligt försökte komma loss så tog bara dvärgarna honom , som om han hade varit kraftlös som ett ny fött barn, fram till sin brasa. Nu förstod Gubabu vad de ville göra med honom och gjorde ett sista otroligt kraftfullt försök till att komma loss. Detta försök skulle ha lyckats om inte en stor knölpåk träffade honom i bakhuvudet. Han svimmade av och vaknade aldrig igen utan blev en mycket utsökt måltid för dessa groteska dvärgar som i verkligheten varit goblins. Detta mina kära vänner är berättelsen om Gubabu och det förtrollade landet Kabal. Så om ni någonsin kommer till Rift och vill ta er till Kabal ett det bara att snubbla ner i dasset men gör detta på egen risk för alla som gått ditt har antigen dött eller aldrig velat komma tillbaks.